Observatorielunden

Observatorielunden är en av de sista tydliga resterna av Brunkebergsåsen i Stockholm.
Åsen reser sig mäktigt ur sin omgivning och uppe från toppen är utsikten hänförande, hela Norrmalms taklandskap ligger för ens fötter. Parken är en plats för vetenskap, kunskap och upptäckarlust. Observatoriet på kullens topp är ett av Europas äldsta och i och omkring parken finns byggnader, skulpturer samt andra mer subtila spår som bär vittne om den vetenskapliga aktivitet som pågått här sedan 1700-talet.

Parken har under senare år utsätts för kraftigt slitage pga. av ökad besöksfrekvens, något som till stor del kan tillskrivas den skola som inrymts i en byggnad nära parken. Vårt projekt behandlar Observatorielundens övre del och den Engelska parken från slutet av 1700-talet som ligger runt Observatoriet. Det är åsen i stadslandskapet projektet till stor del handlar om. Hur botten och toppen; krönet hanteras. Botten är hur Åsen möter Drottninggatan. Toppen är hur utsikten och dramatiken kan tillvaratas. Längs krönet skapas ett stråk med högre bearbetningsgrad. Stråket förtydligar och tillgängliggör bergsparkens utsikt samt befintliga, värdefulla platser som den vid Sigfrid Friedmans bronskentaur och utsiktsplatsen på Observatoriekullens topp. Dessa uppgraderas för att understryka platsernas dignitet. Nya platsbildningar som knyter an till olika delar av parkens historia adderas längs med stråket. Ett nytt räcke – en reling med detaljer och händelser knutna till parken löper längs hela krönet. Mot Drottninggatan skapas nya entréer och siktlinjer upp mot Observatoriet. Vegetationen i parkens äldre delar hanteras i enlighet med den Engelska parkens formspråk genom att siktlinjer åter öppnas upp och tidstypiska arter planteras i ett spel mellan öppet och slutet.

Arkitekt: Anders Kling, Tora Bärnarp och Therese Lemos
Beställare: Stockholms stad
Uppdrag: Program och projektering
Foto: Ulf Lundin
År: 2014-2020